Tarotkortens historia och funktion
av Tommy Westlund
BAKGRUND OCH HISTORIK
Utan större förvåning kan man snabbt konstatera att
tarotkortens historia finns inom två olika huvudgrenar, den
mytologiska och den "bevisbara" historiska. Dessa två
grenar är dock uppdelade inom sig i näst intill obegränsade
variationer, vilka inte helt sällan flyter ihop med varandra.
Av dessa anledningar är det många som finner det ointressant
att spekulera i dess historik, men som med så mycket annat finns
det en hel del att vinna på att känna till bakgrunden,
eller rättare sagt bakgrunderna, för att på så
sätt förstå vart dess rötter vilar, och vart
dess utveckling är på väg. Med detta i åtanke
presenteras nedan ett urval av den mytologiska och "faktiska"
historiken.
Egypten och Thoths visdom
En av de mer populära myterna är att tarotkortens stora
arkana härstammar från Egyptens storhetstid, och är
en sammanfattning av all visdom som fanns i det legendariska biblioteket
i Alexandria. När de egyptiska prästerna blev varse om den
nalkande katastrofen och i visioner såg hur hela det anrika
biblioteket brändes ned med alla sina litterära skatter,
beslöt de sig för nedteckna visdomen på ett sätt
så att endast "de som kan se, ser den". Detta gjordes
på tjugotvå stycken tavlor eller kort med symboler och
bilder. Dessa kort, eller Atu (=hus), kunde sedan undkomma katastrofen,
och visdomen blev således bevarad till eftervärlden. De
kom sedan att kallas efter den egyptiska guden Thoth, då han
var både skriftens och magins gud, och ansedd som dess skapare.
Konsten att tolka korten, som alltså ej var avsedda för
"simpel" divination, lärdes sedan ut i mysterietraditionernas
initiationsriter, baserade runt omkring Egypten, varifrån flera
nu existerande ordenssällskap hävdar successionsordning
till.
En myt som går hand i hand med ovanstående är att
korsriddare kom över dessa kort under sina räder i det heliga
landet, och då dessa inte bara var riddare utan även präster,
kunde de "se" att det var mer än simpla spelkort de
kommit över. På så sätt spreds korten till Europa
och dåtidens kungahus och prästerskap. Men då även
riddarorden var ett hemligt sällskap, som sedermera också
fördömdes och förföljdes, förblev förmågan
att tolka korten ett mysterium för det absoluta flertalet användare,
och användes som ren rekreation bland de uttråkade kungahusen.
Men de egyptiska prästerna hade i och med detta också lyckats
med sitt uppsåt, de som kunde "se" hade möjlighet
att ta del av Thoths visdom, och de "blinda" såg till
att korten levde kvar som "ofarliga" spelkort, generation
efter generation.
En annan gren av ovanstående myt är att zigenarna, detta
mystiska folkslag som vandrade från stad till stad, tog med
sig tarotkorten från Egypten. Detta skulle ha sin förklaring
till att zigenarna, gypsies, direkt härstammar från egypterna,
och således även hade del av deras kunskapstradition.
Kabbalistiska källor
Lite hand i hand med de egyptiska myterna är att korten härstammar
från den judiska mysterietraditionen, kabbalan. De skulle då
vara en symbolisk nedteckning av Toran, Lagen. Dessa spekulationer
fick vatten på sin källa när korten kopplades ihop
med de tjugotvå hebreiska bokstäverna och Sefer Yetzira,
Skapelsens Bok.
Alkemiska källor
Då ett antal kort påvisar alkemiska mysterier och processer
är det inte heller så förvånande att antikens
alkemister angetts som tarot kortens upphovsmakare. De skulle ha beskrivit
de hemliga processerna på ett sådant sätt så
att endast de "som kan se, ser". Känns det igen? Och
liksom de egyptiska prästerna dolde de kortens verkliga betydelse
så att visdomen ej skulle gå förlorad, då de
profana ansåg det var simpla och ofarliga spelkort. Andra myter
länkar korten till gnostikerna, Sufi-traditionen, Graal-mysterierna,
österlandets mysterietraditioner etc. Det finns med andra ord
lite att välja bland...
Ordet tarot
Nedan följer en sammanställning av olika förslag varifrån
ordet tarot kommer ifrån.
Taro: flod i norra Italien
Orat (latin): "prata, argumentera"
Rota (latin): "hjul"
Taru (hindu): "kortlek"
Tarosh (egyptiska): "den kungliga vägen"
Torah (hebreiska): "Lagen"
Thoth: den egyptiska visdomsguden
Ator: från den egyptiska gudinnan Hathor
Troa (hebreiska): "port"
Tarotee (franska): anses syfta på ett mönster på
kortens baksida
HISTORIK OCH MYTOLOGI FLYTER IHOP
Jakten på den första tarot leken
Den första bevarade omnämningen av något som anses
vara tarotkort härrör sig från februari 1392. Den
franske kungen Karl VI betalar då, genom sin skattmästare
Charles Poupart, för "tre färglagda kortlekar",
målade av Jacquemin Gringonneur. Denna samling, bestående
av sjutton kort, finns numera i Bibliothèque Nationale i Paris.
Dock råder det nu en stor skepsis till om dessa kort verkligen
är de som omnämns i den franska bokföringen. Bland
annat påvisas att de målade dräkterna på korten
antyder sent 1400-tal.
Visconti-Sforza
Visconti-Sforzaleken är av många ansedda som den tidigaste
bevarade tarotleken. De vackra korten målades i mitten av 1400-talet,
och finns nu bevarade i elva ofullständiga versioner. Den mest
kända versionen, Pierpont Morgan-Bergamo, innehåller 74
kort. Varken stora arkanan eller hovkorten bär nummer eller titlar.
Man vet idag ej vilken av de elva versionerna som är äldst.
Enligt S. Kaplan kan man i dessa kort se en sammanslagning av symboler
för de två släkterna, Visconti och Sforza.
Marseilleleken är även den en av de tidigaste lekarna,
daterad till 1400-talets slut. I denna lek fick stora arkanans kort
romerska nummer, med undantag för Narren som var nummerlös.
Den mindre arkanans kort innehåller ej några scener eller
landskap, och i mångt och mycket har denna lek påverkat
de följande generationernas lekar ända in i nutiden.
En eller två lekar
Spekulationer har även först om hur den stora och lilla
arkanan har blivit "en" lek. En del hävdar att våra
moderna spelkort är en profan förvanskning av tarotkorten.
Andra hävdar motsatsen, att tarotkorten är en vidareutveckling
av spelkortens fyra sviter, hovkort och trumf. Teorier och spekulationer
stöder till viss del båda dessa antaganden, och utan allt
för stor fantasi kan man se hur den lilla arkanan och våra
spelkort bygger på samma principer. En tredje variant är
givetvis att de två arkanorna har utvecklats fristående,
och först i modern medeltid kopplats ihop. Eftersom man inte
vet så mycket mer om våra vanliga spelkorts historia än
om tarotkorten, är denna fråga mycket svårbesvarad.
Dock så finns ett manuskript från 1400-talet bevarat,
där en präst gjort anteckningar om kortspel. Han skiljer
här på trumf (triumphi) och fyrasviters kortspel. Trumf
och den mindre arkanan behandlas senare i manuskriptet som skilda
entiteter. Detta skulle således påvisa att den stora och
lilla arkanan utvecklats fristående. Hur det än förelåg
sig med dess utveckling, så fick korten ett allt starke fotfäste
under renässansen. Under 1700-talet, innan Rosettastenen funnits,
började också korten att kopplas ihop med de mytomspunna
egyptiska hieroglyferna.
HISTORIKER OCH TEORETIKER
Antoine Court de Gébelin
Denne franska författare, ockultist och frimurare kopplade i
slutet av 1700-talet ihop tarotkorten med Egypten. Han påvisade
att de fyra sviterna hängde ihop med det egyptiska samhällets
fyra samhällsklasser, och hävdade vidare att den stora arkanan
symboliserade etapperna i de egyptiska eller kaldeiska mysterierna,
och sålunda förkunnade Thoths visdom. Detta var djupt sammankopplat
med det heliga 7-talets mystik. Således bestod vare svit av
2x7 kort, medan den stora arkanan bestod av 3x7 kort. Totalt gav detta
77 kort, där Narren var onumrerad. Han gav också antydningar
om att korten kunde användas för divination, vilket bland
mycket annat publicerades i niovolyms boken Le Monde Primitif.
Alliette
En av Court de Gébelins stora anhängare var en fransk
spåman vid namn Alliette. Under pseudonymen Etteilla publicerade
han år 1783 en bok som förklarade kortens tydning vad avser
framtida händelser. Han spädde också på teorin
att korten hade sitt ursprung i Egyptens mysterietraditioner. Även
han fick en rad anhängare, vilka hjälpte till att sprida
tarotkortens popularitet och användande.
Alphonse Louis Constant
Den franska ockultisten Alphonse Louis Constant, känd under pseudonymen
Eliphas Levi, publicerade år 1856 en bok som kopplade ihop tarotkorten
med de kabbalistiska mysterierna. Bland annat påvisade han hur
de tjugotvå trumfarna hör ihop med de tjugotvå hebreiska
bokstäverna, och Livets Träds tjugotvå stigar. Vidare
kopplade han ihop de fyra sviterna med IHVH, det outtalbara namnet
på Gud i Gamla Testamentet. I och med dessa kopplingar la han
grunden till mycket av vårt moderna användande av tarotkorten,
och dess relation med Livets Träd och den kabbalistiska mystiken.
Det bör dock poängteras att ingenting känt innan detta
har antytt en sådan koppling. Hur som helst, Levi blev i och
med sina publikationer den moderna franska ockultismens fader, och
inspirerade samtliga efterföljande ordenssällskap med sina
verk.
Gérard Encausse
En av det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet mest erkända
ockultisterna var fransmannen Dr Gérard Encausse, känd
under pseudonymen Papus. Han skrev en rad böcker som behandlade
tarotkorten, och sökte också påvisa dess egyptiska
ursprung. Exempelvis så beskriver han hur tarotkorten härstammar
från de egyptiska initiationsriterna vilka skulle utförts
i gömda valv under pyramiderna. Bilderna och de symboliska representationerna
var initiationstest, vilka sedermera tecknades ned på kort.
Han menade vidare att de i senare tid hade spritts med zigenarna,
och i likhet med Levi kopplade han ihop dem med IHVH, Tetragrammaton,
och numerologi.
The Hermetic Order of the Golden Dawn & R.R. et A.C.
Vår moderna tids mest inflytelsefulla Ordenssällskap bildades
av tre frimurare år 1888, däribland W.W. Westcott och S.L.
MacGregor Mathers. Bland mycket annat lärdes tarotkortens mystik
ut, och Orden hade en egen utformad lek, förmodligen målad
av Moina Mathers efter S.L. Mathers instruktioner. (Svartvita skisser
till korten i stora arkanan finns bevarade, vilka med stor sannolikhet
är målade av Moina.) Orden elaborerade tarotkortens kopplingar
till kabbalan och astrologin, och ligger utan överdrift bakom
sättet att handskas med tarotkorten så som det görs
idag.
R. Wang sökte tillsammans med I. Regardie att efterkonstruera
denna lek, vilken sedermera publicerades som Golden Dawn Tarot Deck.
Regardie var dock ej nöjd med denna version, då den i många
avseenden ej stämde överens med hans eget "förlorade"
original, och inte heller med de instruktioner för korten som
finns i Ordens dokument och ritualer. Det bör här noteras
att Regardie inte var medlem i det ursprunliga Golden Dawn, som upphörde
1903, utan i en av dess följdgrupper, Stella Matutina, ett 30-tal
år senare. Sålunda är det inte så anmärkningsvärt
att Regardies egna kort och de Wang målade enligt hans instruktioner
skiljer sig, ibland rejält, från de kort som finns i Ordens
arkiv, och från Westcotts hovkort vilka publicerades för
några år sedan.
A.E. Waite & P.C. Smith
Detta par är ansvariga för den mest populära och spridda
leken i modern tid, den s k Rider-Waite leken (döpt efter förlaget
som ursprungligen gav ut den!), numera även mer riktigt kallad
Waite-Smith leken. Waite hade tagit del av tarotkortens mysterier
i The Hermetic Order of the Golden Dawn, där han under många
år var medlem. I början av 1900-talet samarbetade han så
med konstnärinnan P.C. Smith, och gemensamt tog de fram århundradets
mest populära lek. Dock gjorde han stora ändringar i denna
mot vad han hade lärt sig inom Golden Dawn, där den största
var initiativet att föra in scener och personer på korten
i den lilla arkanan. Det har senare spekulerats i hur mycket av hans
ändringar som grundade sig i nya innovativa idéer, och
hur många som var ett sätt att undgå risken att bli
anklagad för att ha avslöjat ordens hemligheter. Tillsammans
med leken gavs boken The Key to the Tarot ut.
A. Crowley & F. Harris
Som kontrast mot Waite och Smith skapade duon Crowley och Harris på
1940-talet också en av vår tids mest populära lekar,
den s k Thoth-leken. Liksom Waite hade även Crowley ett förflutet
i Golden Dawn, och liksom Smith var även Harris känd konstnärinna.
Dock så skiljer sig dessa två lekar sig åt å
det grundligaste. Där Waite-Smith-leken är enkel med tydliga
symboler gestalter, innehåller Thoth-leken en uppsjö av
symboler och gestalter, hämtade från de flesta kända
mytologierna. Crowley skrev även boken Book of Thoth i anslutningen
till skapandet av leken, i vilken han förklarar vissa modifikationer
och ändringar han gjort.
Utan tvekan är det ovan nämnda två par som på
olika sätt direkt och indirekt formgett den absoluta merparten
av de moderna tarotlekarna.
FÖRKLARINGSMODELLER
Fungerar tarot, och i sådana fall hur och varför?
Ja, denna fråga är betydligt lättare att ställa
än att besvara. I dagens materiella samhälle med ständig
jakt efter empiriska bevis för att någonting skall kunna
accepteras vetenskapligt, ter sig samtliga förklaringar mer eller
mindre ockulta, gränsandes till metafysik, parapsykologi och
andra icke "rumsrena" vetenskaper. Detta låter dock
ej avskräcka dess anhängare och användare, då
de på olika sätt upplever att användandet och bruket
av tarotkort ger någon form av personligt resultat och / eller
tillfredsställelse, direkt eller indirekt. Att detta på
intet sätt övertygar motståndarna eller skeptikerna
är kanske ej heller så konstigt, då dessa förklaringsmodellerna
snarare bygger på deras misstro än besvarar deras frågor.
Så hur kommer man runt detta problem?
Mitt råd är att försöka ha ett så öppet
sinne som möjligt. Kanske kan man då upptäcka och
uppleva någonting man ej kunde föreställa sig innan.
Detta innebär dock ej att man skall köpa de förklaringar
man möter som sanningar eller tro blint på personerna som
berättar dem. Snarare att man tar en fram en mer ödmjuk
sida som accepterar att människan idag vet långt ifrån
allting som försiggår, varken på ett fysiskt eller
psykiskt plan. Kanske kan man genom en sådan attityd finna sådant
i livet som man ej skulle göra annars. I många fall kan
det vara värt ett försök!
Med detta sagt vill jag här kort presentera några förklaringsmodeller
som alla på sitt sätt vill ge antydningar till hur och
varför tarot fungerar. Och som den observanta läsaren snart
märker, har de en tendens att flyta in i varandra. Jag vet, jag
blev också överraskad...
Den ockulta modellen
Denna modell grundar sig på antagandet att vår värld
styrs av öppna och dolda orsakssammanhang. Genom att utföra
vissa saker, ritualer eller handlingar kan dessa sedan påverkas.
Vår fysiska värld är endast en av många existensformer,
och intelligenta medvetanden existerar i dimensioner vi normalt ej
ser med våra fysiska ögon. Vår värld är
även en reflektion av den gudomliga världen, sammanfattat
i Hermes berömda ord såsom ovan, så ock nedan. Genom
användandet av tarotkort kan dessa händelsemönster
tolkas innan de har hänt i den fysiska världen, och således
även påverkas och ändras. Tarotanvändaren skådar
alltså med hjälp av korten in i den potentiella framtiden,
så som den kommer att gestalta sig om krafterna fortsätter
att verka som de gör vid den aktuella tidspunkten. "Slumpen"
som bestämmer vilka kort som dras styrs av de aktuella krafterna.
Med denna modell innehar tarotanvändaren en oerhörd kraftpotential,
och kan därför uppfattas som ett hot mot de rådande
auktoritära krafterna såsom kyrkan, statsreligionen och
övriga ledare.
Den astrologiska modellen
Hand i hand med ovanstående modell finns den s k astrologiska
modellen. En av dess grundteser är att våra planeter och
dess inbördes förhållanden vid en given tidpunkt ger
en bild av de krafter som penetrerar de olika världarna just
då. Tarotkort och astrologiska natalkartor ger då användaren
en uppfattning om vad som sker på de olika existensplanen. Planeterna
och zodiaktecknen kan sedan gestalta "objektiva" yttre krafter,
eller "subjektiva" inre krafter. Gränsen mellan dessa
modeller är hårfin. För vissa användare innebär
dock den astrologiska modellen att vår förmåga att
påverka krafterna är begränsad. Målet är
istället att anpassa sig till dem, och "flyta med"
i strömmarna. För andra användare upplevs situationen
tvärtom. Säg den sanning som är allrådande!
Den kabbalistiska modellen
Ytterligare en variation på ovanstående modell/er är
den kabbalistiska. Här utgår man från Livets Träd
med dess tio sefirot och tjugotvå stigar. Trädet ses då
som en karta över kroppen, själen, världarna, skapelsen
etc. Ett av målen är balansera ut motsatserna, interna
och externa, för att transcedera ens vanliga medvetandet och
nå gnosis. Då tarotkorten appliceras på Trädet
och dess stigar, kan man genom meditationer och resor uppleva dessa
krafter, världar och tillstånd på ett väldigt
direkt sätt. Genom upplevelsen kan dessa sidor sedan integreras
i en dynamisk helhet. Inom olika mysterietraditioner används
tarotkorten som hjälp vid initiationer där kandidaten genom
symboliska resor träder in i de sfärer och världar
som korten symboliserar.
Den psykologiska modellen
Denna modell fick sitt moderna genombrott i och med C.G. Jungs utforskande
av psykets olika dimensioner. Tarotkorten, framför allt den stora
arkanan, representerar här de arketyper som ligger till grund
för vårt sätt att uppleva och ta del av världen.
Den lilla arkanan, och framför allt hovkorten, påvisar
de fyra olika psykologiska typerna Genom begreppet synkronicitet förklaras
hur tarotkorten fungerar och kan hjälpa människan i sin
individuationsprocess, i vår strävan efter självkännedom.
Vid användandet av korten påvisas vilka psykiska processer
som behöver bearbetas eller mötas, vilket exempelvis kan
göras med aktiv imagenation. Tarotkorten blir med andra ord en
del av en aktiv självterapi.
Den kvantfysiska modellen
Kvantfysiken antyder att vår fysiska världs minsta beståndsdel
är en form av ren energi, vilken befinner sig i alla möjliga
tillstånd ända tills dess en utomstående observatör
observerar den. Detta kan låta betydligt flummigare än
vad det egentligen är, men å andra sidan är det ännu
flummigare när man ponerar innebörden i detsamma. Observatören
påverkar alltid det som observeras, ja enligt vissa är
det observatören som skapar händelsen (och världen)
genom sin observation. Alla händelser blir således en form
av subjektiva manifestationer som först manifesteras när
någon bryr sig om att titta. Genom användandet av tarotkort
kan man då påverka både sig själv och sin omgivning,
och det i högsta grad.
